Specialforskare Maria Kämäri

En jämförelse mellan ån Tarvasjoki och Patis å visar hur effektivt spridning av gips på åkern kan vara för vattenskyddet. Vattenprover visar att fosforhalterna har minskat på de ställen där gips har spridits på stora arealer. 

När GIPS-projektet inleddes år 2020 inriktades mitt intresse som vattendragsforskare främst på hur gipsets effekter på vattendragen kunde konstateras utifrån analysresultat av vattenprov. I mina uppgifter och intressefokus ingick inte att organisera gipsspridningen eller arbetet på åkern. Ändå har just den lyckade spridningen och den välfungerande organisationen av arbetet möjliggjort de positiva miljöeffekter vi nu ser. 

Sami Talola, Susanna Muurinen och Arvo Ekman, SjT 

I ett försök med gips och stallgödsel, det så kallade KILA—projektet, studerades de potentiella fördelarna, bland annat inverkan på skörden och miljön, av att använda gips och stallgödsel tillsammans. I samband med odlingsförsöket fästes särskild uppmärksamhet vid arbetets effektivitet och på hur jordbrukstekniken kan utnyttjas ändamålsenligt. Projektet finansierades av miljöministeriet och Forskningscentralen för sockerbetor. 

Vad händer egentligen på åkern efter gipsbehandling, och hur djupt ner går effekterna? Det här undersöktes under två växtperioder åren 2024-2025 i ett pilotförsök på gården Raatikainen i avrinningsområdet till Reso å. 

I uppföljningen sammanställdes mätningar av jorden, vattenprov, kontinuerlig uppföljning av vattenkvaliteten samt väder- och odlingsdata till en helhet. Mätningarna utsträckte sig från ytjorden till en meters djup, vilket gjorde det möjligt att följa hur effekterna av gipset framskrider i markprofilen.