I Skärgårdshavets avrinningsområde har gips nu spridits på ett stort område, sammanlagt 29 881 hektar åker. I Tarvasjoki har gips nu spridits på ca 27 procent av avrinningsområdets åkrar. Ju större andel av ett avrinningsområdes åkrar som behandlas, desto tydligare syns effekterna på åns vattenkvalitet. Jag sammanställde analysresultaten av vattenprov från ån Tarvasjoki för att jämföra med vattenprov från Patis å. I avrinningsområdet till Patis å har ingen gips spridits på åkrarna, vilket gjorde området till ett naturligt jämförelseobjekt. Mitt mål var ju att undersöka om gipsets effekter på vattenkvaliteten i ån Tarvasjoki märktes i förhållande till vattenkvaliteten i Patis å. Vi hade ett stort material att arbeta med, eftersom vattenprov hade tagits redan före gipsbehandlingen år 2020, och därefter tagits regelbundet också efter spridningen. Det sulfat som gipset innehåller fungerar som indikator: en del av det binds vis växtens svavelgödsling, medan en del utlakas till vattendragen. I vattenproven från Tarvasjoki å steg sulfathalten 21.10.2020, vilket visade att det vatten som regnat ner på åkern efter de första gipsbehandlingarna och med vattnet även sulfatet runnit från åkern ända till ån. Gips höjer markvätskans jonkoncentration och ökar aggregatbildningen i marken. Till följd av detta utlakas mindre fosfor som är bunden vid jordpartiklar med vattnet. Gipsets snabba inverkan för att minska vattnets grumlighet har synliggjorts vid flera fältvandringar. I ett litet avrinningsförsök silades vatten genom två jordprover: den uppmätta grumligheten var 1600 NTU utan gips och 400 NTU i ett prov där man tillsatt en mängd gips motsvarande 4 ton/ha. Grumligheten minskade också i Tarvasjoki å.
 
 

I Skärgårdshavets avrinningsområde har gips nu spridits på ett stort område, sammanlagt 29 881 hektar åker. I Tarvasjoki har gips nu spridits på ca 27 procent av avrinningsområdets åkrar. Ju större andel av ett avrinningsområdes åkrar som behandlas, desto tydligare syns effekterna på åns vattenkvalitet.

Jag sammanställde analysresultaten av vattenprov från ån Tarvasjoki för att jämföra med vattenprov från Patis å. I avrinningsområdet till Patis å har ingen gips spridits på åkrarna, vilket gjorde området till ett naturligt jämförelseobjekt. Mitt mål var ju att undersöka om gipsets effekter på vattenkvaliteten i ån Tarvasjoki märktes i förhållande till vattenkvaliteten i Patis å.

Vi hade ett stort material att arbeta med, eftersom vattenprov hade tagits redan före gipsbehandlingen år 2020, och därefter tagits regelbundet också efter spridningen. Det sulfat som gipset innehåller fungerar som indikator: en del av det binds vis växtens svavelgödsling, medan en del utlakas till vattendragen. I vattenproven från Tarvasjoki å steg sulfathalten 21.10.2020, vilket visade att det vatten som regnat ner på åkern efter de första gipsbehandlingarna och med vattnet även sulfatet runnit från åkern ända till ån.

Gips höjer markvätskans jonkoncentration och ökar aggregatbildningen i marken. Till följd av detta utlakas mindre fosfor som är bunden vid jordpartiklar med vattnet. Gipsets snabba inverkan för att minska vattnets grumlighet har synliggjorts vid flera fältvandringar. I ett litet avrinningsförsök silades vatten genom två jordprover: den uppmätta grumligheten var 1600 NTU utan gips och 400 NTU i ett prov där man tillsatt en mängd gips motsvarande 4 ton/ha. Grumligheten minskade också i Tarvasjoki å.
Figur 1. Pasi Valkama mätte grumligheten i vatten som silats genom jordprov. Tillsatsen av gips minskade grumligheten med över 70 %. Henri Nikkonen i mitten och Mats Willner till höger granskar okulärt skillnaden i grumlighet mellan vattenproverna. © Maria Kämäri, Finlands miljöcentral.

I de vattenprovet som tagits från ån Tarvasjoki före gipsspridningen var totalfosforns medelhalt 289 mg/l, vilket var klart högre än medelvärdet i Patis å, 209 mg/l. Totalfosforhalten i Tarvasjoki var, med undantag för ett prov, högre än halterna i vattnet från Patis å innan gipset verkade (se figur 2). Efter gipsbehandlingen sjönk medelhalten av totalfosfor i Tarvasjoki signifikant och var 204 µg/l. I Patis å observerades inte motsvarande förändring. Efter att spridningen av gips inletts minskade skillnaden i totalfosforhalt mellan åarna, och belastningen på Tarvasjoki minskade klart  till följd av åkerspridningen av gips. 
Figur 2. Skillnaden i halten av totalfosfor (TP) mellan Tarvasjoki å och Patis å (Halten i Tarvasjoki minus halten i Patis å). Den streckade linjen anger den tidpunkt i oktober 2020 då det första gången rann ut vatten från en gipsbehandlad åker till mätpunkten i Tarvasjoki. Den vita linjen anger haltskillnadernas glidande medelvärde.

Uppföljningen av vattendragen kommer att fortsätta, eftersom de senaste gipsspridningarna gjorts år 2025 och gipsets effekt förväntas vara i 3-5 år. 

Artikelförfattaren Maria Kämäri arbetar som specialforskare vid Finlands miljöcentral. 
Tillbaka till nythetsbrev