Läget gällande torkan
Enligt prognoserna kommer vattennivåerna i många sjöar och grundvatten att sjunka till exceptionellt låga nivåer i juni–juli i förhållande till tidpunkten, om inte nederbörden i slutet av våren är klart rikligare än normalt. Vattennivåerna i de stora sjöarna kommer sannolikt att fortsätta sjunka ännu under sensommaren.
Grundvattennivåerna ligger allmänt sett under det normala, i genomsnitt cirka 20 cm men lokalt upp till 115 cm under medelnivåerna. Den regionala variationen är stor. Situationen är särskilt utmanande i Södra och Norra Savolax, Södra och Norra Karelen, Mellersta Finland och Birkaland.
Under vintern observerades i många små grundvattenformationer de lägsta nivåerna för årstiden i mätseriens historia. Nivåerna i små grundvattentillgångar har i år stigit tidigare än vanligt och ligger nu nära normala nivåer. Den så kallade vårtoppen nåddes dock tidigare än normalt på grund av den tidiga våren, och nivåerna börjar också sjunka tidigare än vanligt. Detta kan leda till låga grundvattennivåer redan i början av sommaren.
I större grundvattenformationer syns effekterna av tidigare års torka i form av lägre nivåer än normalt, och nivåerna förväntas sjunka ytterligare under sommaren. Låga grundvattennivåer kan öka risken för lokala störningar i vattenanskaffningen.
Vattennivåerna i små grundvattentillgångar reagerar snabbare på förändringar i nederbörden, medan större tillgångar reagerar med längre fördröjning. Under sommaren når dock endast en liten del av nederbörden grundvattnet, eftersom växtligheten och det varma vädret oftast leder till avdunstning. Av denna orsak kan torkans effekter förvärras betydligt under mitten och slutet av sommaren.
En del grundvattenområden är också, via strandinfiltration, känsliga för påverkan från ytvatten. Därför leder sjunkande ytvattennivåer till sänkta grundvattennivåer och kan i vissa fall även förändra förhållandena så att grundvatten börjar strömma ut i ytvatten.
En sänkning av grundvattennivån medför ofta också en försämring av vattenkvaliteten, även om vattenuttaget inte hindras. Särskilt halterna av järn och mangan kan öka markant, när grundvattnet transporteras till vattentäkten från längre avstånd och ofta från förhållanden där vattnet är mer syrefattigt än normalt.
|