Skötsel av miljöavtalsområden
Sommaren och betessäsongen är över, och nu är det ett bra tillfälle att utvärdera effekterna och framgången med skötseln av vårdbiotopen eller naturbeten. Skötselplanen, som utarbetas i ansökningsfasen, är den plan enligt vilken skötseln ska leda till att avtalets mål uppnås. Skötseln kan och bör dock vid behov justeras om målen inte uppnås enligt den ursprungliga planen. Till exempel kan det bli nödvändigt att öka betestrycket, särskilt på nya områden, medan det på områden som har skötts under lång tid kan minskas med åren för att undvika erosion.
Många faktorer påverkar skötselns framgång, varav väderförhållandena inte går att påverka. Det är dock inte lämpligt att inkludera områden i avtalet där skötseln varje år är osäker och beroende av exempelvis fuktighet. Fuktiga och svårskötta områden eller områden som i huvudsak ligger under vatten och går inte att sköta årligen bör uteslutas från det stödberättigade området. Från och med år 2024 måste alla områden som ingår i avtalet slåttas eller betas senast den 15 september varje år. Detta innebär att betet senast den 15 september måste kunna konstateras tydligt, eller så måste området ha slåttats och slåtteravfallet bortförts.
Antalet djur och tidpunkten för betesstarten har avgörande betydelse för att betet ska lyckas. Därtill, särskilt på vassbevuxna strandbetesmarker, är kompletterande slåtter en viktigt skötselåtgärd. Särskilt på nya och frodiga betesmarker bör betet inledas tidigt på sommaren, så snart växterna börjar växa, om inte områdets skyddsbestämmelser kräver något annat. Betestrycket bör vara tillräckligt högt redan i början av sommaren, då betet har en mer effektiv inverkan på oönskad växtlighet (vass, hallon, brännässlor, älggräs, jättebalsam m.m.). Betestrycket och betessäsongens längd kan även regleras med hjälp av mellaninhägnader eller kompletterande slåtter.
På alla områden bör man även beakta skogsvårdsåtgärder, såsom underhållsröjning av buskar och sly samt, vid behov, även gallring av större trädbestånd. Trädbeståndet bör dock aldrig avverkas eller gallras utan lämplig grund. På gamla skogsbetesmarker kan det till exempel vara nödvändigt att gallra enskilda träd för att bevara områdets naturtyp, och unga träd och buskar bör röjas bort på alla områden för att förhindra att området växer igen.
|